Metaltown : Satyricon, Bananpiren, Göteborg (SE) - 28 juin 2008

Recension:

Vi hade tur då första akten på andra dagen för våran del började lite senare på eftermiddagen för vi var alla rejält sega efter gårdagens holmgång. Men efter lite sovmorgon, middag och whiskey så var vi tillbaka på festivalområdet lagom till att få se Finntroll dra igång sin sanslösa humppa-black metal. Bara att komma på idén att spela black metal som är inlindad i finsk folkmusik och med texter på svenska är i sig en bedrift. Men att sen får det att funka, ja det är helt omöjligt men Finntroll lyckas. Jag kan tycka att bandet blir lite jobbiga på skiva men live var det vansinnigt bra. Det svänger konstant och man kan inte stå still. Fintroll hjälpte verkligen till att sparka igång kroppen som fortfarande var seg efter gårdagen.
Nu skulle svenska dödsproggarna i Opeth ha äntrat scenen men fått ställa in på grund av sjukdom. Men inte gjorde det något då man lyckas fiska fram norska Satyricon som ersättare. Med deras kanonspelning på Sweden Rock i färskt minne så förväntade jag mig nog för mycket. Det blev inte alls den stämningen nu när dagens sista solstrålar sken på Satyrs liksminkade ansikte som när nattens mörker hotfullt lagt sig över Sweden Rock och samme Satyr mässade om att kampen mot Kristus nu är inledd. Det var bra, skitbra rent ut sagt, men det saknades något denna gången och jag kan inte sätta tummen på vad. Fast när dom drog igång den mästerliga låten "K.I.N.G." så var det trots allt snudd på perfektion och vi kunde med gott samvete lämna spelningen innan den var slut. För nästa band ut var hyllade svenska 70-talsälskarna i Witchcraft inne i tältet och detta är ett band jag verkligen sett fram emot få se. Till en början är det lite stelt, stillastående och allmänt segt, inte bara på scenen utan även i publiken. Men allt eftersom tiden lider så kommer bandet igång och till slut gungar hela piren med i bandets November-osande hårda rock. Jag försöker stå någorlunda still och bara mysa men rycks med och hänger mig sen helt åt musiken. Det jag gillar med denna typ av musik är att den är inte så stel och inrutad som dagens metal utan bandet vågar ta ut svängarna och vågar göra något mer av musiken än bara framföra den som den låter på skiva. Grabbarna i Witchcraft levererar här en av festivalens bästa konserter och humöret är på topp när man lunkar därifrån.
Lunken gick mot det stora öltältet ifrån var man kan se den vänstra av dom stora scenerna och vi kommer lagom till att Amon Amarth hamrar ut sin vikingadöds för allmänheten. Denna svenska dödspluton är aldrig dåliga live och är inte det denna gången heller. Dom är å andra sidan inte överväldigande denna dag heller men är precis så elaka och skäggiga som vi begär att dom skall vara. Jag får dock lite känslan av en dag på jobbet, fast då stod jag en bit ifrån scenen också i och för sig. Hursomhelst så funkade låtar som tillexempel "The Pursuit of Vikings" perfekt till ölen och dom sista strålarna av solsken som sänkte sig över hamnen.
Bakgrundsmusik fick även Norges black metal-kungar i Dimmu Borgir bli då ljudbordet stod precis mellan öltältet och scenen och skymde sikten. Men det lät bra, riktigt bra, men det gör det alltid om dom, värre är det visuella. Det är lite därför jag inte orkar masa mig bort från drickat för jag har sett dom förr, jag är inget stort fan av bandet och dom gångerna jag sett dom så har dom inte imponerat på mig.
Nästa band som bevittnades blev istället finska symfoni-heavy metal giganterna i Nightwish och jag hade förväntat mig lite mer än det vi fick. Jag har aldrig uppskattat bandet och har spytt galla över musiken, bildligt talat. Men man har ju trots allt sett på liveupptagningar att dom kan leverera en helt okay föreställning och är det bara en bra show så kan man ju kolla på det. Men icke, dom är rent ut sagt skittrista på scen och vad som har fått dom till att bli ett av metalvärldens bäst säljande band förstår jag inte. Nya sångerskan Anette Olsson har fört in en annan sorts röst med sin popstämma och den för mig jobbiga operasången är borta, vilket är uppskattat men inte är det bra för det. Anettes stämma är skör, nästan tam och enda gången det blir lite tryck i musiken är när bassisten Marco Hietala tar ton.
Nej, Nightwish var rent ut sagt bedrövliga så vi drog oss långsamt upp mot tältscenen och festivalens sista akt för våran del. Amerikanska Clutch släppte en av förra årets bästa skivor (som jag tyvärr upptäckte först i år) så förväntningarna var återigen högt ställda. Men det gjorde ingenting för dom infriades med råge och Clutch levererade en av dom bästa konserterna jag sett på minst tio år. Med sydstatssväng, bluesjam och ökenrock binder dom samman akter som Led Zeppelin, Black Sabbath, Soundgarden och Kyuss i en stor smältdegel som saknar motstycke i dagens rockvärld. Bäst är att dom brister ut i små spontana bluesjam som varken är för långa eller för invecklade och låtarna - låtarna! Jag har bara hört en skiva men nu skall samtliga album inhandlas så fort som möjligt.
Bandet rör sig ledigt och rutinerat på scenen och sångaren är fruktansvärt cool och är en frontman ut i fingerspetsarna som även låter dom andra duktiga musikerna komma till tals och visa vad dom kan. Nej, jag kan förmodligen hålla på och hylla detta band i evigheter men det tänker jag inte göra. Jag nöjer med att säga att Clutch är ett nytt favoritband som är helt makalöst bra live.

Helt saliga efter att ha sett Clutch börjar vi vandra hem över bron som är full med folk som kollar in festivalavslutarna i In Flames. Vi hinner höra dom sista två låtarna och det är gott om eld, bomber och fyrverkerier som vanligt. Men dom måste väl kompensera bristen på tillräckligt bra nya låtar på något sätt mumlar jag för mig själv. Vi frågade också folk som stod där om det var popgruppen Kent vi tittade på med småilskna blickar som följd. Det var kul tyckte jag.
Väl hemma på hotellet med en helt okay kebab i magen så upptäcker vi att en liten och stillsam efterfest styrts upp på det rum jag bor i. Ett trevligt tilltag som inte drog ut på tiden allt för länge som tur var och man somnade lycklig och kunde dagen efter bege sig hem efter en väl genomförd helg med många bra konserter.

Betyg:

Finntroll 4/5
Satyricon 3/5
Witchcraft 4/5
Amon Amarth 3/5
Nightwish 0/5
Clutch 5/5