Sticky Fingers i Göteborg är denna kväll fullproppad med förväntansfulla människor som kommit för att se först och främst huvudbandet för kvällen men många hade nog även köpt biljett för att se förbandet The Answer. Dom personerna blev förmodligen besvikna då The Answer hoppade av turnén till förmån för att öppna för AC/DC i staterna istället. Men dom som gick i alla fall fick se taggade ersättare i form av det svenska gänget Backdraft som inte gjorde någon besviken. Dessa stockholmsgrabbar har inte lirat i Göteborg sedan 2001 och ville verkligen visa prov på att dom vill tillbaka för satan vilket sväng dom drog igång. Deras egen variant av sydstatsrock är som gjord för att spelas live och inledande "Backstabbing Bastards", "Convoy" och "Cannonball" är så tight och ösig att jag blir smått extatiskt. Bandet lyckas charma publiken och allsången på "Goddamn Man" ger bandet råg i ryggen som höjer sig ytterligare ett snäpp. Ljudet är riktigt bra och framhäver bandets musik perfekt och det är fint röj på grabbarna på scenen. En bättre akt att öppna kvällen med kunde vi inte ha förväntat oss och nog för att jag ville se The Answer lira men jag saknade dom inte ett dugg då Backdraft spelade skiten ur oss.
Väntan blev inte lång på huvudbandet Black Stone Cherry men desto trängre för även om det var gott om folk som trängdes på Backdraft så var nu hela lokalen på hugget och ville se dessa unga amerikaner. Kentucky-sönerna ödslar ingen tid utan sparkar igång ett hejdundrande set direkt med "Rain Wizard", "Backwoods Gold" och "Blind Man" som är så tungt, så tight och så svängigt att man nästan tappar hakan. Sen radar dom upp ett pärlband av kommande klassiker där inte en enda låt känns malplacerad eller sämre än den andre. Publiken är på bettet hela tiden och det är allsång i så gott som varje refräng. Det märks att bandets sydstatsrock med sitt lite modernare snitt helt klart börjar få genomslag för aldrig hade jag kunnat tro att bandet skulle vara så här populära. Okay, Sticky Fingers är ingen stor lokal, men här fanns allt från förväntansfulla artonåringar till rutinerade gamla rockrävar och allt däremellan. Det var länge sedan jag såg en så här bra rockkonsert och det kan tillskrivas bandets urstarka låtar så klart men bandet ger verkligen publiken valuta för pengarna. Det är ett sanslöst ös uppe på scenen och bandet ser ut att aldrig kunna sluta le. Coolast och mest iögonfallande är trummisen John Fred Young som oftare står upp än sitter ner och trummar och hans trumpinnar flyger lite här och där. Att han dessutom innehar ett hårsvallskrull som får Coheed and Cambrias Claudio Sanchez att framstå som att han skaffat sig rakpermanent gör inte saken sämre. Han ser helt enkelt fruktansvärt cool ut och är den i bandet som röjer mest trots sin begränsade golvyta. Grabbarna i bandet må va unga men besitter redan en grym rutin och trots att mellansnacket ibland lyser med sin närvaro så har dom bra kontakt med publiken. Black Stone Cherry bjöd alltså på en kanonkonsert som kommer att leva kvar länge i mitt minne och efter konserten fanns det egentligen bara ett ord att beskriva spektaklet med: Klassiker!
Betyg:
Black Stone Cherry 5/5 Backdraft 4/5
Setlists:
Black Stone Cherry: Rain Wizard Backwoods Gold Blind Man Ghost of Floyd Collins Hell or High Water Long Sleeves Please Come In The Bitter End The Key Reverend Wrinkle Lonely Train Peace is Free Shooting Star Maybe Someday Soulcreek
Sticky Fingers i Göteborg är denna kväll fullproppad med förväntansfulla människor som kommit för att se först och främst huvudbandet för kvällen men många hade nog även köpt biljett för att se förbandet The Answer. Dom personerna blev förmodligen besvikna då The Answer hoppade av turnén till förmån för att öppna för AC/DC i staterna istället. Men dom som gick i alla fall fick se taggade ersättare i form av det svenska gänget Backdraft som inte gjorde någon besviken. Dessa stockholmsgrabbar har inte lirat i Göteborg sedan 2001 och ville verkligen visa prov på att dom vill tillbaka för satan vilket sväng dom drog igång. Deras egen variant av sydstatsrock är som gjord för att spelas live och inledande "Backstabbing Bastards", "Convoy" och "Cannonball" är så tight och ösig att jag blir smått extatiskt. Bandet lyckas charma publiken och allsången på "Goddamn Man" ger bandet råg i ryggen som höjer sig ytterligare ett snäpp. Ljudet är riktigt bra och framhäver bandets musik perfekt och det är fint röj på grabbarna på scenen. En bättre akt att öppna kvällen med kunde vi inte ha förväntat oss och nog för att jag ville se The Answer lira men jag saknade dom inte ett dugg då Backdraft spelade skiten ur oss.
Väntan blev inte lång på huvudbandet Black Stone Cherry men desto trängre för även om det var gott om folk som trängdes på Backdraft så var nu hela lokalen på hugget och ville se dessa unga amerikaner. Kentucky-sönerna ödslar ingen tid utan sparkar igång ett hejdundrande set direkt med "Rain Wizard", "Backwoods Gold" och "Blind Man" som är så tungt, så tight och så svängigt att man nästan tappar hakan. Sen radar dom upp ett pärlband av kommande klassiker där inte en enda låt känns malplacerad eller sämre än den andre. Publiken är på bettet hela tiden och det är allsång i så gott som varje refräng. Det märks att bandets sydstatsrock med sitt lite modernare snitt helt klart börjar få genomslag för aldrig hade jag kunnat tro att bandet skulle vara så här populära. Okay, Sticky Fingers är ingen stor lokal, men här fanns allt från förväntansfulla artonåringar till rutinerade gamla rockrävar och allt däremellan.
Det var länge sedan jag såg en så här bra rockkonsert och det kan tillskrivas bandets urstarka låtar så klart men bandet ger verkligen publiken valuta för pengarna. Det är ett sanslöst ös uppe på scenen och bandet ser ut att aldrig kunna sluta le. Coolast och mest iögonfallande är trummisen John Fred Young som oftare står upp än sitter ner och trummar och hans trumpinnar flyger lite här och där. Att han dessutom innehar ett hårsvallskrull som får Coheed and Cambrias Claudio Sanchez att framstå som att han skaffat sig rakpermanent gör inte saken sämre. Han ser helt enkelt fruktansvärt cool ut och är den i bandet som röjer mest trots sin begränsade golvyta.
Grabbarna i bandet må va unga men besitter redan en grym rutin och trots att mellansnacket ibland lyser med sin närvaro så har dom bra kontakt med publiken.
Black Stone Cherry bjöd alltså på en kanonkonsert som kommer att leva kvar länge i mitt minne och efter konserten fanns det egentligen bara ett ord att beskriva spektaklet med: Klassiker!
Betyg:
Black Stone Cherry 5/5
Backdraft 4/5
Setlists:
Black Stone Cherry:
Rain Wizard
Backwoods Gold
Blind Man
Ghost of Floyd Collins
Hell or High Water
Long Sleeves
Please Come In
The Bitter End
The Key
Reverend Wrinkle
Lonely Train
Peace is Free
Shooting Star
Maybe Someday
Soulcreek